Vad är egentligen entreprenöriellt lärande?

"Entreprenöriellt lärande" eller borde det heta "Aktivt lärande"

 Har ordets betydelse förändrats? 

När man skiljer på yttre och inre entreprenörskap anser några att man borde göra något åt namnet. Skulle ”aktivt lärande" vara ett bättre namn eller borde det kallas för ”lärande för framtiden”?

Omstritt lärande på schemat   

För drygt 2 år sedan, i lärarnas tidning 2012-03-01, kunde man läsa denna rubrik: ”Omstritt lärande på schemat”. Är entreprenöriellt lärande en flumpedagogik eller framtidens lärande? Författaren till artikeln, Maria Lannvik Duregård, menar att meningarna är delade om entreprenörskap i skolan, men artikeln är egentligen positiv till vissa delar av entreprenörskap. Här kommer min egen tolkning av artikeln tillsammans med funderingar, som artikeln gav mig. Jag avslutar dagens inlägg med ett förklarande citat från skolverket.

Den traditionella definitionen av en entreprenör är en person som startar nya företag eller utvecklar nya produkter, där entreprenören är risktagande, har ett nytänkande och ser möjligheter i stället för problem. Här finns en stark ekonomisk koppling, eftersom en entreprenör startar företag av vinstintresse.

Den nyare definitionen är att den ekonomiska kopplingen har minskat. Nu talar man om andra drivkrafter. Det finns sociala entreprenörer, som drivs av ett ideellt engagemang, eller kulturella entreprenörer, som är innovativa konstnärer. Man skiljer också mellan yttre och inre entreprenörskap. Det yttre syftar mer till det gamla traditionella, att starta företag, och det inre handlar om individers utveckling. Kanske betonade regeringen det yttre företagandet för mycket. Den inre, individuella, företagsamheten är lättare för lärare att godta. Idéhistorikern Sven-Eric Liedman skulle vilja byta namnet till ”aktivt lärande” för att därmed ta bort kopplingen till yttre entreprenörskap och den ekonomiska aspekten som förknippas med det.

Att stimulera elevernas potential, utgå från deras behov och fostra aktiva personer är något som lärare känner igen och tycker är viktigt. Vi vet inte vilka kunskaper, attityder och förmågor de unga behöver i framtiden, men de entreprenöriella förmågorna kommer att behövas för att hantera en komplex verklighet. Då krävs en förändring av arbetssättet till mer projektinriktad och ämnesintegrerad undervisning, där elevernas egen motivation ska stärkas så de kan påverka inlärningen mer.

http://www.lararnasnyheter.se/yrke/2012/03/01/omstritt-l-rande-p-schemat

Kritiken mot entreprenöriellt lärande kan vara att den här typen av lärande kan vara svårt att fånga i traditionella betyg. För att bedöma det måste man arbeta med formativ bedömning. Det går inte att läsa varje ämne separat och bygga undervisningen på prov och läxförhör. Här ligger dilemmat! Hur ska eleverna motiveras till att lära sig optimalt och samtidigt visa allt de kan, så vi lärare kan betygsätta eleverna på bästa sätt? Nu hamnar vi i diskussionen huruvida summativ eller formativ bedömning gynnar eleverna bäst eller hur de båda sätten kan samverka. Här sätter jag in ett citat från en av skolverkets artiklar angående bedömning.

”Grovt kan man säga att det finns två olika typer av bedömning som lärare gör i skolan: summativ bedömning och formativ bedömning. Men egentligen är det inte bedömningarna i sig som skiljer sig åt, utan skälen till varför man gör dem.

Summativ bedömning är en bedömning när undervisningen av ett moment är avslutat. Syftet är att mäta vad eleverna lärt sig. Den summativa bedömningen ligger sedan i praktiken till grund för slutbedömningar av eleven, som exempelvis betyg.

Formativ bedömning är en bedömning läraren gör under själva undervisningsprocessen, alltså innan ett undervisningsmoment är avslutat. Syftet är att bedömningen ska vara ett stöd för både läraren och eleven för att på bästa sätt kunna gå vidare i lärandeprocessen.

Den summativa bedömningen efter ett undervisningsmoment kan naturligtvis visa vad eleven inte kunde, men då finns ingen tid att åtgärda det. Den formativa bedömningen fångar upp problemen medan det fortfarande finns tid att anpassa undervisningen så att eleven kan lära sig det som undervisningsmomentet går ut på.”

http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.178256!/Menu/article/attachment/5b.NT-inspiration.pdf