Beröm

När berömmer vi? 

Vad berömmer vi?

På vilket sätt berömmer vi? 

• Utvärderar vi oss själva och är vi medvetna om vad vi gör?

Ja, hur är det med det? Vet vi vad vi gör eller vore det bra att få hjälp att se. Som lärare kan man hjälpas åt. Vi kan lyssna på varandras lektioner och i samtalen efteråt kan man få svar på vad den lyssnande läraren har sett. Här kan man växa i kunskap om sig själv. Det låter bra! 

Min uppfattning är att vi bör bli mer medvetna om hur vi använder oss av beröm. Att lära sig att det är ok att misslyckas, att det är genom att göra fel som man lär sig att göra rätt är på samma sätt viktigt. Det grundläggande, enligt min erfarenhet som lärare, är att ge välgrundad feedback, som lär eleverna att tänka positivt och se lösningar istället för att fokusera på problem eller misslyckanden. Ingen människa är alltid perfekt och tur är väl det! 

• Berömmer vi ansträngningen eller prestationen?

Det låter klokt att fokusera mer på att berömma ansträngningen än att bara bedöma prestationen. När man får beröm för sina ansträngningar stärks självkänslan och man vill och vågar söka nya utmaningar, självkänslan påverkas positivt och man klarar bättre av eventuella framtida misstag. 

Att få talangberöm kan däremot vara direkt skadligt. Matas man för mycket med bara talangberöm lär man sig inte att se motgångar som utmaningar, rädslan för misslyckande blir hämmande och självkänslan åker lätt ”berg och dalbana”, eftersom den blir helt beroende av att ständigt prestera bäst och helst perfekt. Detta syns på elever i skolan, men också hos unga idrottare. 

• Berömmer vi ibland när vi inte borde göra det?

De flesta känner när ett beröm är ärligt och många genomskådar också beröm som känns falskt. Att få höra att man gjort något bra och samtidigt veta att detta inte stämmer skadar självförtroendet istället för att hjälpa upp det. 

Läs mer om beröm på ett av mina tidigare inlägg:

http://ulrikaskolanentreprenorielltlarande.blogspot.se/2015/01/berom.html