Jag som är ansvarig för bloggen "Entreprenöriellt lärande” är mellanstadielärare sedan 1987. Jag vill sprida entreprenöriellt lärande så vi kan utveckla entreprenöriella kompetenser hos eleverna. Vill vi ha starka, kreativa, initiativrika elever, som vill och kan lösa problem måste vi medvetet införa arbetssätt i skolan som främjar detta. Genom bloggen hoppas jag på att nå ut även utanför min skola.
Det
sammanfattar kort och koncist både läraryrket och föräldrarollen. "Ramar och kramar" får barnen att må
bra, växa i sig själva, förstå världen de lever i och underlättar därmed kunskapsinhämtandet,
både i och utanför skolan.
Ramarsom symboliserar
att vi sätter gränser, med hjälp av tydlig strukturer och synliga
förväntningar, med syfte att barnen ska nå alla de mål som finns uppsatta.
Kramarsom
symboliserar att man bryr sig, vill väl, tror på barnen, lyssnar och därmed
inger trygghet och stabilitet. Kramar står också för en positiv människosyn,
där man fokuserar och utgår från det som är positivt och därifrån coachar barnen
framåt.
Mina syskonbarns glädjefulla hopp får symbolisera mitt budskap
Jag var på en föreläsning, där John Steinbeck pratade om lärarnas uppdrag. Skolan är inte bara kunskapsmål. Vi ska givetvis undervisa
eleverna, men det är djupare än så. Förutom att hjälpa eleverna i skolämnen, ska
vi också att få eleverna att hitta sig själva, se sina styrkor och tro på sig
själv!
Styrkesamtal
Ett styrkesamtal är ett metakognitivt samtal. Här hittar man styrkor,
sätter ”finare” ord på dem och bekräftar eleven. Detta mår alla bra av!
För att förhållandet lärare-elev ska fungera måste den bygga på
kommunikation och förtroende.Det gäller
att hitta elevernas styrkor, bekräfta dem och undervisa dem därifrån.
I ett styrkesamtal kan man t.ex. utgå från vilka fritidsintressen eleverna
har, vad de känner att de är bra på eller vad som de anser är meningsfullt?
Utifrån detta kan man ställa följdfrågor; hur har du lärt sig allt som du
berättar om, hur ofta sysslar du med sina fritidsintressen, hur tacklar du
motgångar, vad inspirerar dig?
I dessa samtal märks ofta styrkor som: målmedveten, uthållig, följsamhet,
fokusering, kreativitet, koncentration, noggrannhet, nyfikenhet, envishet
och bestämdhet, men också styrkor som förmågan att följa instruktioner, att komma
på idéer eller att kunna lära av andra. (Detta kan man senare knyta till
skolämnen.)
En tanke är att detta görs innan ett utvecklingssamtal. Elever får med sig
anteckningarna och detta blir grunden i utvecklingssamtalet. Så här kan
anteckningarna formas - till en styrkestjärna:
Det viktiga är att elevernas självförtroende får växa genom skolgången och
att framtidstron bevaras! Det talas mycket om bedömning, men vi får inte fastna
i detta.
Ta reda på när det fungerar!
Låter vi eleverna växa utifrån sina styrkor? Funderar vi över när det
fungerar och vad som fungerar?
Ser vi på eleverna med negativa eller positiva ögon, fokuserar vi på
elevers brister eller styrkor när vi planerar undervisningen?
Vad kan vara bra med ett beteende, som ofta ses som störande? Måste man
kunna sitta still, vara tyst, kunna vänta, lyda ... Är skolan ett
”uthållighetsprov” eller en plats där alla kan få växa?
Utvärderar vi oss själva och är vi medvetna om vad
vi gör?
Ja, hur är det med det? Vet vi vad vi gör eller vore det bra att få hjälp
att se. Som lärare kan man hjälpas åt. Vi kan lyssna på varandras lektioner och
i samtalen efteråt kan man få svar på vad den lyssnande läraren har sett. Här
kan man växa i kunskap om sig själv. Det låter bra!
Min uppfattning är att vi bör bli mer medvetna om hur vi använder oss av
beröm. Att lära sig att det är ok att misslyckas, att det är genom att göra fel
som man lär sig att göra rätt är på samma sätt viktigt. Det grundläggande,
enligt min erfarenhet som lärare, är att ge välgrundad feedback, som lär
eleverna att tänka positivt och se lösningar istället för att fokusera på
problem eller misslyckanden. Ingen människa är alltid perfekt och tur är väl
det!
Berömmer vi ansträngningen eller prestationen?
Det låter klokt att fokusera mer på att berömma ansträngningen än att bara
bedöma prestationen. När man får beröm för sina ansträngningar stärks
självkänslan och man vill och vågar söka nya utmaningar, självkänslan påverkas
positivt och man klarar bättre av eventuella framtida misstag.
Att få talangberöm kan däremot vara direkt skadligt. Matas man för mycket
med bara talangberöm lär man sig inte att se motgångar som utmaningar, rädslan
för misslyckande blir hämmande och självkänslan åker lätt ”berg och dalbana”,
eftersom den blir helt beroende av att ständigt prestera bäst och helst
perfekt. Detta syns på elever i skolan, men också hos unga idrottare.
Berömmer vi ibland när vi inte borde göra det?
De flesta känner när ett beröm är ärligt och många genomskådar också beröm
som känns falskt. Att få höra att man gjort något bra och samtidigt veta att detta
inte stämmer skadar självförtroendet istället för att hjälpa upp det.
Få att få andra att
lyssna måste man givetvis ha något att säga, men det räcker inte. Hur man
pratar avgör om andra lyssnar.
Det finns många
duktiga talare, två som är värda att lyssna på är Hans Rosling och Johans
Rockström. Deras program i ”Sommar och
vinter P1” från 2015 är väl värda att lyssna på.
En av vår tids populäraste uttolkare av världen som gör
statistiken begriplig och tillgänglig. Fick hela Globen att koka för sitt
brandtal om flyktingkrisen vid Sverige skramlar-galan i höstas. Har
arbetat med global utveckling i hela sitt liv, som lärare vid Uppsala
universitet och Karolinska Institutet. Forskar om hälsa och extrem fattigdom i
Afrika, Asien och Latinamerika. Varit rådgivare åt bland annat Sida och WHO och
är en av grundarna till stiftelsen Gapminder.
Var en av initiativtagarna till Läkare utan gränser i
Sverige. Har arbetat som distriktsläkare i Moçambique. Arbetade som vice
statsepidemiolog i Liberia under Ebola-utbrottet. Har gjort prisbelönta
dokumentärfilmer åt BBC. Var enligt Time Magazine 2012 en av världens 100 mest
inflytelserika personer.
Född i Finspång, uppvuxen i Brasilien, Italien och
Karlskrona, bosatt på Rindö.
”Miljömäktigast i Sverige” två år i rad enligt tidningen
Miljöaktuellt och mest delad i sociala medier i Sommar 2015. Flitig föreläsare
i miljöfrågor som gjort två globala Ted Talks. Grundade Stockholm Resilience
Centre. Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin och Kungliga Skogs- och
Lantbruksakademin. Var i åtta år chef för Stockholm Environment Institute. Har
studerat och jobbat med klimat- och vattenfrågor i bland annat Kenya, Zimbabwe
och Niger.